Rädsla för förändring

Just nu är jag inne i steg 6, att bli fullständigt beredd att avlägsna sina brister. Det innebär att vara fullständigt redo för förändring. Mina beteenden och brister har en stor del i hur mitt liv ser ut idag. Jag är rädd för de förändringar jag kanske behöver göra då jag är beredd på att mina brister ska försvinna. Till exempel finns det en rädsla för att min relation med min pojkvän kommer behöva avslutas. Har ju ett återkommande tvivel som alltid har funnits där, men det har alltid gett med sig efter ett tag och jag har märkt att när jag mår bättre och är i balans så blir svårigheterna i förhållandet också mindre. Men en av mina överlevnadsstrategier är att vara till lags och få bekräftelse utifrån på att jag är älskvärd, detta för att undvika att bli avvisad och för att jag har svårt att ge mig själv den bekräftelsen. Kombinationen gör att jag i nära relationer blir beroende av bekräftelsen, undviker konflikter och även kan förneka sanningen om relationen för att undvika att vara ensam. Om jag släpper dessa beteenden skulle det kunna få som konsekvens att jag inser att vår relation inte är den jag vill att den ska vara, att jag har ljugit för mig själv. Då skulle jag vara tvungen att göra en förändring som gör att jag gör just det jag nu är rädd för, jag blir ensam, jag tar en konflikt. Mitt förnuft förstår att detta är rätt väg för om det är så att jag borde göra en förändring så är det ju bättre att få reda på det en att leva vidare och inte vara riktigt hel. Dessutom så finns ju paradoxen att om jag får hjälp av min högra kraft att minska min vilja att vara till lags och min rädsla för övergivenhet så minskar ju anledningarna till att jag just är rädd för denna typ av förändring också.
Det här handlar ju om tillit. Att våga lita på att det blir bra ändå, om jag nu skulle inse att jag vill gå den vägen. Att lita på mig själv och att jag klarar det. Det kan ju till och med vara så att det inte alls är det som kommer hända och i så fall bygger jag upp mycket oro i onödan.
Tror det handlar mycket om trygghet för mig också, min pojkvän är lugn och förutsägbar och jag har där något att luta mig mot. Det ger mig lugn att tänka på oss tillsammans även framöver, samboliv och sen familj. Jag kan se den framtiden för oss för det mesta, men ibland tvivlar jag. Men jag är lite rädd för att det lugn som en utstakad väg ger mig gör att jag inte är ärlig mot mig själv.
Tålamod. Tillit. Lämna över.

Jag vet inte vad som händer imorgon. Jag kan inte kontrollera det. Hjälp mig att acceptera det och lita på att det blir bra. Sinnesrobönen är bra att använda här.