Just nu vet jag inte riktigt hur det är i mig, känner mig lätt, glad, skrattig, vill nästan bara dansa. Sjukt. haha. Jag har precis kommit hem från ACA-möte och innan det var jag hos min sponsor och gjorde ytterligare en del av mitt stegarbete. Tror att jag är därför jag kom in i det här, känner mig liksom lättare efter att fått säga vissa saker som jag inte berättat för så många (eller någon alls) förut. Den här gången fanns det även med en del där jag tog upp hur jag på grund av mina karaktärsdefekter har sårat andra människor, tror det va extra nyttigt för mig. Att få säga de sakerna, och vara helt ärlig med vad jag gjort och inte förklara bort eller förvränga eller förfina. Jobbigt men förlösande. jag tror ju att andra ska döma mig och inte förstå, att de ska se hur dålig jag innerst inne är och överge mig, stöta bort mig. Men när jag berättade om de saker jag skäms för att jag har gjort så hände inget mer än att jag blev lättad. Hon bara tog emot det min sponsor, frågade lite och vi pratade om det men inget dömande eller nedvärderande. Oerhört skönt! Det funkar verkligen det här jag gör, gå på mina möten, tänka och reflektera och sen gå ut och träna också, gå emot mina rädlsor. Det här ger mig motivation att fortsätta, fortsätta ta jobbet och prioritera mig själv först, fortsätta vara så ärliga jag kan och våga handla och göra annorlunda.
Varm i hjärtat
känns bra med den här grunden också nu när jag ska iväg på Eleonora-gruppens anhörigvecka imorn. Känner att jag har kraft och vilja att gå in för det och ta fler steg i rätt riktning. Men det är klart att jag också är nervös och lite spänd på vad som kommer hända, vilka som kommer vara där osv. Men jag känner att min högre kraft kommer att vara med mig och om jag vågar lyssna på den och ha ett öppet sinne så kommer det här bli riktigt bra.
Tacksam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar