Dåliga vinklingar

Insett att jag har helt skruvade vinklingr på saker och ting. Väljer ofta att tolka så att det är till min nackdel, att jag är sämre. Nyss tex lämnade jag min pojkvän för att jag ska jobba imorn och tänker att det hade varit bättre (rätt) att vara ledig denna veckan som han är. Att det är synd om mig som jobbar. Jag vet också att om det hade varit tvärtom, om han hade åkt från mig för att han skulle jobba hade jag känt mig sämre för att jag inte har lika mycket "liv" eller får mindre pengar, eller sämre för att jag inte har nåt att göra. Det här tankesättet när jag alltid tolkar det jag är och gör som sämre är inte bra, ibland ser jag det och vänder och ibland gör jag det inte. Framför allt använder jag det i förhållande till min pojkvän, inte så friskt, upp med honom på pidestalen bara och ner med mig på golvet. Var är balansen liksom? 
Bara att fortsätta träna och inte lägga lager på lager, tycka synd om mig själv för att jag tycker synd om mig själv. Det räcker kansle med den grundläggande självömkan kan jag tycka...