.. alls ihop för att jag åkte utomlands. Hon gick in i väggen när jag hade åkt för att när jag hade åkt kunde hon slappna av. Hon behövde inte ta hand om mig längre. Hon behövde inte längre hålla ihop och kämpa för att jag fanns där och behövde henne. När jag åkte kunde hon, säkert på ett omedvetet plan, tillåta sig själv att slappna av efter allt det tunga som hänt och äntligen släppa och då kom alltihop. Hon fick en chans att återhämta sig.
Jag har varit så arg på henne för att jag fick så mycket skuld för jag har alltid tolkat det som att hon inte klarar sig utan mig. Bröt ihop när jag lämnade henne ensam, behövde mig för att hålla ihop. Och det var ju sant på ett sätt men jag har aldrig tänkt på hur mycket hon måste ha kämpat. Nu förstår jag.
Älskar dig mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar