jag fick svar från min pojkvän på mejlet jag skrev. Han skrev att jag hade rätt, att han inte vet vad han ska göra och att han känner sig otillräcklig.
jag försökte förklara att det är inte konstigt för han kan inte fixa det här åt mig utan jag behöver va ledsen och arg och få ut det när det kommer. Sen poängterade jag igen att jag behöver känna att det är ok och att han accepterar mig även om jag är trasig. (det gör han ju iofs när han säger att han älskar mig sist i mejlet) men som det vuxna barn jag är så behöver jag ju känna detta jämt..
vi får se hur det går. Men vi kommunicerar ju iaf. Och som min sponsor sa så kunde han uttrycka sina känslor och det är framsteg.
men jag hör ju den där rösten som alltid funnits där, som säger till mig att jag borde fokusera på mig själv och att jag just nu inte mår bra av att vara tillsammans med någon överhuvudtaget.. Men jag vill inte lyssna på den. Jag har lite svårt att sätta fingret på varför det vore så fruktansvärt, kanske för att jag då erkänner för mig själv hur jäkla skadad jag är... Ska försöka vila i det här och slappna av så länge så får vi se vad som händer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar