Läkande

Hela livet har jag gått omkring som ett skadskjutet djur. 

Jag har alltid känt att något gör ont, försökt stötta och använda olika typer av hjälpmedel för att mildra värken. 

Ibland, i vissa stunder har jag känt att det fungerar, att nu har jag kommit på det, kommit på hur jag ska göra för att fungera. 

Men lik förbannat kommer smärtan och ilskan tillbaka för eller senare. Jag ville inte se, ville inte ta i smärtan, ville inte alls erkänna att jag hade den, och ytterst inte visa att jag inte var perfekt. 

Jag är fortfarande inte perfekt. Men nu ser jag mina sår och jag tar hand om dem och jag tror att jag sakta men säkert har börjat läka. Det är inte lätt och jag har en lång väg kvar. 

Men jag är på väg....