Igår va jag på ACA-möte och för första gången kunde jag gråta på riktigt bland dem. Inte bara några tysta tårar ner för kinden utan släppa helt och få ut all smärta. Det va väldigt skönt och ännu ett steg på vägen.
Efteråt gav min sponsor mig tipset att söka mer hjälp via Eleonora-gruppen, som tydligen är psykologer som arbetar med just såna problem som jag har. Så jag skickade ett mejl till dem igår kväll.
Det kändes lite jobbigt för jag vill inte riktigt erkänna att jag har så mkt problem och sorg i mig. Vill inte erkänna att jag behöver mer hjälp. Känner mig som ett patetiskt psykfall och jag blir så ledsen för att jag känner så... Jag är ju iaf duktig som tar tag i det. Jag vill ju må bättre och tar hela tiden steg åt rätt håll. men fan, va jobbigt det är!
------------------
Egentligen skulle jag vara i skolan nu, men jag är helt slut. Skittrött och med en självkänsla på minus tar jag mig lite tid hemma för mig själv.
Igår skickade jag mejl till min pojkvän igen med innehållet i inlägget "Till R" nedan, och nu är jag nervös för resultatet. Rädd för att han ska tycka jag är fjantig, svag eller nåt annat. Jag är också rädd för att diskutera det med honom när jag känner mig så som jag gör nu, eftersom jag är låg är risken stor att jag antingen bryter ihop eller blir arg eller tar tillbaka det för att få hans bekräftelse. Nä! Fan, heller! Jag ska vara prio ett nu! Mejlet var befogat och jag står för det. Jag har rätt att ställa krav!
--------------
Nu ska jag ta en liten promenad i solen innan jag ska till skolan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar