Fick ett sånt anfall av bekräftelsebehov så jag började tänka ut hur jag skulle få det tillfredsställt. Om jag är lite mer så här eller säger de här sakerna så får jag uppmärksamhet och då tycker han om mig.
Sen har vi ju svartsjukan, alltid denna svartsjuka!! Jag är redan nu orolig för nyår, för jag har en känsla av att det kommer bli en fest med en del gemensamma kompisar till oss där bland annat en tjej är med som jag alltid har varit svartsjuk på. Vi firade midsommar tillsammans och det gick väl inte så jättebra direkt. Ska jag va ärlig så vill jag ju att han ska vilja va med mig och bara mig jämt och hela tiden. Hur sunt är det liksom?!
Jag vet ju själv att jag inte vill vara med honom alltid och jag förstår ju att i en sund relation är det jätteviktigt
att man har sina egna liv.
Usch! Och jag förstår ju att det här handlar om tillit. Att våga lita på att han älskar mig och inte kommer att svika mig. Fast det kan man ju inte veta, så jag måste bara släppa taget om det. Jag kan inte försäkra mig om att han alltid kommer älska mig. Det funkar inte så. Punkt!
Det är också lite svårt för mig att hantera den här tryggheten och lugnet som kommer i en relation efter ett tag när det inte längre pirrar utan blir lite mer vardag. Då tänker jag att det är något fel och han tycker inte om mig eller jag tycker inte om honom. FAN! kommer jag nånsin kunna ha en sund relation med någon?!
Jag har så svårt att slappna av i gruppsammanhang med min pojkvän för jag måste ju ha koll på allt och alla hela tiden. Då slutar det oftast med att jag blir spänd och nervös och då beter jag mig också lite konstigt och får lite konstiga reaktioner. Detta konstanta behov av att få bekräftelse i gruppen på att jag får vara med, suck!
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
(min pojkväns känslor, min bakgrund och mina val hittills),
Mod att förändra det jag kan
(stå upp för mig själv, prioritera annorlunda)
och Förstånd att inse skillnaden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar