Examensfirande

I söndags pratade jag med mamma och kom in på att jag ska till en vän på examensfest nästa helg. Hon undrade lite om det var nu man hade det även på min utbildning, men det är ju i vår så jag sa det men. Sen tyckte jag det var så skönt för hon lät inte sin oro och osäkerhet komma emellan utan sa bara att då måste vi ju fixa i ordning nånting. Jag blev väldigt glad för det är ju precis såna saker som har känts jobbiga förut, att hon har fått det att låta som att det är så jobbigt och att hon ju inte vet hur man gör och hur det ska vara och därför inte vill göra så mycket för att hon är rädd för att det ska bli fel. Nu var hon bara rakt på och sa i och för sig att hon inte riktigt vet hur man gör men inte på ett negativt sätt. hon tog ansvar för det kan man nog säga, istället för att låta ansvaret gå över på mig som då skulle känna att jag skulle ta ansvar för henne och säga att det inte behöver vara något speciellt eller nåt.
Det är väl ringar på vattnet det här. Att jag börjat göra och resonera annorlunda och det påverkar dem runt omkring.
Tack