Steg tillbaka eller kanske framåt

Ringde min sponsor idag för att berätta om att jag igår gjorde mitt steg 7. Blev lite besviken av hennes reaktion, för jag ville ha bekräftelse och att hon skulle dela min glädje. Men hon pratade istället om att jag borde göra frågorna som finns i den svenska versionen av stegarbetsboken. Det är lite annorlunda upplägg på den engelska som jag använder och den svenska tydligen. Och en del av mig blir sur för att hon är anti den engelska versionen och inte kan ta in hur den är upplagd utan är inrutad i den svenska varianten. Samtidigt är det säkert bara bra att gå ett varv till i de frågor som presenteras i den svenska varianten, allt sånt tror jag är givande. Det ska handla mycket om rädslor och det har jag ju mycket i mig så det är säkert bra att göra det. Men jag blir lite ledsen av hennes reaktion och vill skylla på att hon inte accepterar att jag gör det mitt mitt sätt. Känner mig lite som en tonåring som försöker bevisa för mamma att hon är vuxen och kan ta egna beslut. Och när jag berättar något jag gjort så fick jag mest bara en klapp på huvudet och uppmaning att göra lite till. Kommer säkert vara tacksam för det sen och kanske nyttigt att träna på att det är ok att inte få bekräftelsen. För i grunden har det här nog med mina förväntningar att göra, jag förväntade mig att hon skulle bekräfta mig och uppmuntra mig. Men när jag istället fick en uppmaning att gå tillbaka blev jag besviken och även en del av mig blev sur och lite arg. Måste komma ihåg att jag inte blev avvisad eller övergiven utan fick bara råd. Jag måste ända göra det som är rätt för mig. Och inte bara göra som hon säger för att vara till lags gentemot henne. Hon är hon. Jag är jag. Jag ber henne om hjälp och vägledning, men jag är fortfarande jag med mina behov, önskemål och min personlighet.