Konstnär?

Nu har jag läst ännu lite mer om den här personlighetstypen som jag fick mest utslag på. Det är en person som uppskattar det vackra och naturen, vilket passar för mig. Tydligen är konstnärer ofta den här kombinationen. Jag tänker att jag ju alltid tyckt om att skriva och yogan är ju väldigt andlig och som ett konstverk egentligen. De här beskrivningarna i kombination med det jag skrev förut om att det kan ta mycket energi att vara i en roll eller ett sammanhang som inte är den man föredrar gör att jag funderar på vad jag borde göra egentligen. Det stod också att man ofta trivs med en lägre takt och därför inte passa naturligt i stora företag och mycket tempo. Det är ju sant att jag blir stressad. jag tycker om att gå sakta, äta sakta och allmänt ta det lugnt. När andra älgar på och stressar och pratar mycket tycker jag det är jobbigt i längden, framför allt när jag är trött eller ur fas. Det här var oerhört intressant och ger energi åt de tankar jag har på att jag skulle tycka det vore väldigt nice att öppna en yogastudio eller nåt liknande. Väldigt spännande.
Jag kopplar det här också till ACA:s principer om att inte kämpa emot för att uppnå de mål man tror att man vill ha utan ge efter och låta det som man är menad att göra hända istället. Att jag, i så falla, är så driven och fokuserad på alla mål som alla andra har och att jag kanske egentligen ska lyssna inåt och känna efter vad jag egentligen mår bra av och vad som är viktigt för mig.
Det är läskigt att tänka så för om det är så behöver jag göra en förändring. Men jag behöver inte göra något förhastat, bara känna in att det faktiskt finns saker som pekar på att jag personlighetsmässigt passar bättre någon annanstans. Det är lite som min sponsor säger ibland, att vissa saker behöver jag faktiskt inte träna på, jag kan vara snäll mot mig själv och göra andra val istället. I mitt fall kanske jag inte ska träna på att kunna hantera mycket folk och högt tempo, jag kanske ska göra något annat istället.