Idag på ACA-mötet närvarade en tjej som inte varit med så länge och hon delade om saker som jag känner igen väldigt mycket och hon hade gjort som jag gjorde i början och läst väldigt mycket. Så som det lätt blir när man kör allt eller inget, alldeles för mycket. Vi pratade en del efteråt och jag kände verkligen hur jag har växt. Jag var lugn och kunde säga fina saker. Liknande saker som min sponsor sa till mig.
Jag gav henne en kram och känner att det finns en tacksamhet för att jag kan få finnas för någon annan som behöver stöd. Någon som delar mina erfarenheter och behöver någon att prata med. Så att jag kan känna att det finns någon mening med det som hänt. Sä vet jag ju att det är på andra sätt också egentligen, för att jag delar och går på möten och gör service och det hjälper andra. Vi hjälper varandra och lika mycket som jag får ger jag också till andra genom att gå dit och dela mina tankar och erfarenheter. Det är fint tycker jag. Det finns ett större sammanhang och jag får vara med där. Jag bidrar där.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar