Personlighetstyp

I helgen har jag varit hos en potentiell arbetsgivare och i ett program jag är antagen till. Det var sista tillfället jag var där och vi fick göra Myers-Brigs preferenstest för att identifiera vilken av de 16 typerna man bäst passade in på. De 16 typerna representeras av 4 par av ytterligheter ställs mot varandra och beskriver var vi riktar vår uppmärksamhet, hur vi tar in information, hur vi fattar beslut och hur man förhåller sig till omvärlden. Det är ett av världens mest använda test och baseras på Jung och Freud, så det känns rätt pålitligt.
Jag tyckte det var väldigt svårt att kategorisera mig själv och det kändes som jag valde olika svar på liknande frågor. När jag fick mitt resultat hade jag nästan inget utslag alls på någon av de 4 paren utan hamnade nära mitten på alla. Den som ändå var starkast (9 av 79 i tydlighet) var att jag lägger stor vikt på värderingar och känslor när jag fattar beslut istället för att ge mest fokus åt logiska resonemang. Efter denna kom att jag är introvert och säker energi inifrån och kan vara svår att lära känna, den hade en tydlighet på 7 av 70. De övriga två parametrarna var så små att de förmodligen inte räknas tror jag. Det var ingen av de andra som hade så svaga utslag, vad jag vet. Den sammanfattande beskrivningen på min kombination, ISFP, var:
ISFP-personer är ömsinta, omtänksamma och medkännande gentemot människor i behov av hjälp, och har ett öppet och flexibelt förhållningssätt. De tycker om att arbeta i harmoni med andra, men ofta med sina egna, individuella arbetsuppgifter. kännetecknande ord: Anpassningsbara. Känsliga. Samarbetsvilliga. Blygsamma. Lojala. Spontana. Förstående. Observanta. Tillitsfulla. Harmoniska. Omtänksamma. Vänliga. 

Hej medberoende! Suck.
Jag tolkar det här utfallet som att jag nog har varit betydligt mer medberoende, eftersom jag fick så lågt utslag. Jag kan också tänka att om jag gjort detta test för ett par år sedan skulle det sett väldigt annorlunda ut, och om jag gör det om ett par år igen tror jag det kommer ha förändrats.
när jag googlade runt lite på medberoende och olika MBTI-kombinationer hittade jag dock att den jag har inte verkar vara vanligast för medberoende utan att till exempel INFx är väldigt vanligt. när jag tänker så blir jag lite gladare för då kanske jag har förflyttat mig från ett "värre" fall förut.


Jag tyckte överlag det var rätt jobbigt med det här resultatet när vi pratade lite mer om det för min konflikträdsla och känslighet blev tydlig, och jag pratade om det inför de andra. Blev väldigt medveten om att jag är väldigt annorlunda mot många av dem. Blev lite irriterad också för många pratade som att den här typen är något man föds med, men det tror jag inte ett skit på. Till stor del är jag introvert för att jag är osäker och rädslan för att bli avvisad gör att jag har svårt att öppna mig. Men det finns också en bra sida i det introverta för jag kan se att när jag låter mig själv vara det och tar egentid så söker jag inte lika mycket bekräftelse vilket ofta är det jag gör när jag är extrovert i sociala sammanhang. Vad gäller mitt sätt att låta känslorna vara viktiga i beslutssituationer är kanske inte så bra, det är min vilja att vara till lags och konflikträdsla som kommer fram där. Men att värderingar är viktigt för mig det är jag stolt över. Det stod lite kring hur man reagerar på stress och att jag kan bli så konflikträdd att jag inte låtsas om eller undviker konflikter. det stämmer väldigt tydligt på mig, inte så mycket i skolan och profesionellt, men privat och så fort det rör mig själv. Jag liksom fryser och vet inte vad jag tycker eller tänker i vissa fall och känner mig dålig för att jag inte vet.
Det stod även kommentarer om att jag kan vara för tillitsfull utan att ifrågasätta. Att jag kan vara ovillig att kritisera. att ett alltför ensidigt fokus på en situation gör att jag inte ser hela bilden. Och att jag kan vara överdrivet självkritisk och lättsårad. Väldigt träffade. men också tydligt att jag går åt rätt håll tydligt jämfört med för några år sedan. Väldigt stor skillnad. Shit, om jag hade fått de här resultaten (eller mer tydliga) för 3 år sedan, det hade varit väldigt jobbigt.

Vår kontakt pratade också om att det såklart är så att man har alla sidor och att dessa kommer fram i olika situationer. Att vi ofta kan vara i en annan roll än den som är vår preferens, men att det ofta tar mycket energi. Här tänker jag på mig i skolmiljön där jag ofta har varit tröttare än mina vänner och ser mer pessimistiskt på uppgifter och stressar upp mig. Men här har jag också ändrats mycket. men jag förstår nu varför det tar mycket energi. Och undra vad jag egentligen ska göra för att vara i mitt rätta element?

Det här testet väckte överlag mycket frågor och tankar och även mycket sorg och känslor av utanförskap. Det var en väldigt stark påminnelse om vad jag behöver forsätta jobba. Jag blev också väldigt observant på hur jag var i gruppen och att den introverta sidan fick vara med. Känner mig stolt att jag inte blev så nervös som jag hade blivit förut för att prata om mina resultat och mina tankar. Även bland de andra kunde jag på ett ganska bra sätt stå upp för den jag är. Jag är stolt över min känslighet och att jag behöver egentid och inte släpper in folk direkt.
Det är ok. Allt är ok.
Ska komma ihåg att ta det här testet igen om ett par år.