Min pappa är alkoholist.
Länge tänkte jag att det är något som hände när jag var liten och inte påverkar mig idag som vuxen. Jag visste dock att jag mådde dåligt, kände mig utanför, sökte bekräftelse utifrån, kände mig otrygg, var förvirrad och oroade mig mycket. Jag har nu lärt mig att dessa karaktärsdrag är några av de som är utmärkande för barn som växer upp i en miljö som liknar den jag upplevde.
Den här bloggen är en viktig del i min resa mot ett nytt sätt att leva.
Sidor
fredag 27 juli 2012
Framsteg
Jag märker att det händer saker i mig. Det funkar det här programmet som ACA använder, det funkar! Senaste dagarna har jag sett stor skillnad i hur mycket jag kan slappna av med min pojkvän, vilket är fantastiskt skönt. Det går ju lite upp och ner men den genomgående trenden är att det går stadigt framåt. Jag blir bättre på att vara kvar i mig själv, säga vad jag tycker och tänker och minskar mitt behov av att vara nära hela tiden. Väldigt skönt! Har tränat på att pyssla om honom nu de när han varit sjuk ett par dagar och det har varit mysigt. Har svårt för det ofta, att ta hand om, ge mer och visa hur mycket jag bryr mig. Då blir jag ju sårbar och kan bli utnyttjad. Men jag vet ju att det är den enda vägen om jag vill ha en meningsfull relation och ett meningsfullt liv överhuvudtaget. Jag måste känna. Våga visa vem jag är och står kvar i det. Våga riskera att bli sårad. Våga leva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar