Jag saknar min pappa. Jag saknar honom så det värker i mitt hjärta. Jag älskar honom. Jag vet att han älskar mig så mkt man kan. Att han är så fantastiskt stolt över mig. Han har gett mig så mkt, mer än jag vet. Men det smutsas ner av alkoholen. Sjukdomen har tagit över och kanske, kanske är det dags att ta farväl.
Men jag vill kämpa. Kämpa för att vi ska kunna förenas igen. Men jag vet inte vad som krävs. Eller vet jag det fast jag inte vågar säga det för jag vet att det är omöjligt.
Ringa min sponsor imorn och få lite lugn. Andas och försöka sova nu.
Min pappa är alkoholist.
Länge tänkte jag att det är något som hände när jag var liten och inte påverkar mig idag som vuxen. Jag visste dock att jag mådde dåligt, kände mig utanför, sökte bekräftelse utifrån, kände mig otrygg, var förvirrad och oroade mig mycket. Jag har nu lärt mig att dessa karaktärsdrag är några av de som är utmärkande för barn som växer upp i en miljö som liknar den jag upplevde.
Den här bloggen är en viktig del i min resa mot ett nytt sätt att leva.
Sidor
måndag 2 juli 2012
Saknad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar