Hela dagen igår karaktäriserades av lugn. Jag gjorde inte så mycket, njöt av vädret, träffade en kompis och gick på ACA-möte. Sen på kvällen var jag ute med kameran och fotade lite, en underbar kväll, tittade på fåren och de söta lammen. Och då, när det är så lugn och fint ute, naturen är vacker och de små lammen hoppar omkring och leker och bräker, då finns det ingen som helst tvekan om att det finns något större än vi. Jag tvivlar ibland, har haft svårt att riktigt våga ha tillit och lämna över, men sådana kvällar hjälper mig att bli övertygad.
Likadant är det med mötena jag går på, både på ACA och Al-Anon, att få sitta där och lyssna till andra människors innersta tankar och funderingar. Dela deras glädje, rädslor, sorg och hopp. Höra dem berätta hur de går emot sina rädslor och jobbar hårt för att få själv insikt och bryta de beteendemönster de ärvt från sin barndom. Det är fantastiskt, och så oerhört inspirerande! Jag känner djupt i hjärtat för alla de människor som vågar, som kämpar, gör så gott de kan för att ta nya vägar, gå emot det gamla, det krävs mycket mod och man måste jobba hårt. Och det som känns så himla fint också är att jag ju är en av dem. På samma sätt som jag känner för dem, känner jag också för mig själv. Jag kämpar, försöker, tränar för att bli fri och börja leva på riktigt. Jag överlevde, det fattar jag nu. Men jag vill inte vara vara vid liv, sårad och rädd, jag vill leva också, ta risker och känna, skratta och gråta.
Varje dag som går är jag tacksam för att jag har ACA i mitt liv. För att det finns sådana möten att gå till och för att andra gör service så att det finns en organisation. Så fantastiskt tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar