Idag är jag trött, grinig och självömkande. Min pojkvän pussade mig inte när han åkte och jobbade och i mitt huvud blir jag arg och sur på honom. Han älskar mig inte. Suck. Jag letar fel hela tiden och försöker hitta saker som är fel på honom så jag slipper se på mig själv. Så jag kan projicera min självömkan och otrygghet på honom, att det är hans fel.
Jag tänkte att jag skulle ringa min sponsor, men jag har inte gjort det och är besviken på mig själv. Vet att det alltid är skönt och att jag behöver träna på att be om hjälp. Det behöver inte vara en stor sak. Men min stolthet skriker, jag vill inte erkänna mig besegrad, inte varenda dag. Jag vill klara att vända det själv. Men jag vet ju att det bara är dumt att borra ner huvudet och köra på själv. Hon finns där för att lyssna och ge råd. Det är sedan upp till mig att be om det och acceptera det jag får.
Mycket av hur jag känner mig just nu beror också på att jag sovit dåligt senaste nätterna. Stegarbetet har rört upp mycket och jag blir väldigt trött och seg i huvudet. behöver egentligen sova mer än jag gör nu när det händer mycket inuti mig. Har i alla fall inte drömt några mardrömmar på senaste, vilket är väldigt skönt.
Ironiskt att jag sa till mamma häromdagen att det va så skönt att jag sovit väldigt bra på senaste. Är som att jag vilat upp mig för att ta nya tag nu. Så det är väl bra egentligen. Jag vet att det händer saker i mig, kommer upp mycket sorg och skam och att jag är trött och seg i huvudet är ju bara ett tecken på att jag gör rätt. Sedan måste jag bara komma ihåg att inte pressa för hårt så jag blir helt slut. Balans.
Nu sover vi, gonatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar