Har precis kommit hem från krogen och har haft en underbar kväll med två fina vänner. Verkligen trevligt och vi har dansat så fötterna värker både hemma och ute. Jag är stolt att jag inte alls blev bekräftelsesökande och osäker utan bara hade kul och tyckte mest det va kul att kolla på alla fulla människor. Men jag märker att jag har väldigt svårt för komplimanger. Det va två killar idag som kom fram och sa att jag såg fantastiskt och snyggt ut, jäkligt fint att höra. Men jag kan inte alls ta det och vet inte vad jag sk säga. Nu förtiden säger jag bara tack så ärligt n jag kan och försöker ta år mig det. Men så blir jag osäker på varför de skulle säga så, de vill ju bara ligga. Eller? Och så fåe jag dåligt samvete för att jag inte säger nåt tillbaka. Har verkligen svårt att hantera komplimanger från främlingar överlag, även om det inte är på krogen. Tvivlar på det. Och så får jag dåligt samvete för att jag tror att jag är nåt... Men det är jag ju fan i mig! Jag får fan ta åt mig, utan att ge nåt tillbaka. Lita på att de säger vad de tycker, och om de har nån baktanke så är det väl deras problem.
Gonatt
Min pappa är alkoholist.
Länge tänkte jag att det är något som hände när jag var liten och inte påverkar mig idag som vuxen. Jag visste dock att jag mådde dåligt, kände mig utanför, sökte bekräftelse utifrån, kände mig otrygg, var förvirrad och oroade mig mycket. Jag har nu lärt mig att dessa karaktärsdrag är några av de som är utmärkande för barn som växer upp i en miljö som liknar den jag upplevde.
Den här bloggen är en viktig del i min resa mot ett nytt sätt att leva.
Sidor
lördag 21 juli 2012
Hantera komplimanger
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar