Intellektualisering

På ACA-mötet i fredags var den en av de andra som delade om att han intellektualiserar sina känslor istället för att känna dem. Alltså att när en (oftast jobbig) känsla kommer upp så börjar man tänka på vad den kommer ifrån och hur man kan göra för att den inte ska komma upp igen och så vidare. Alltså att tänka istället för att känna på känslan, vara i den och låta den få komma fram och vara. Det här är något jag känner igen mig i mycket. Jag är ju generellt duktig på att förstå, analysera, dra paralleller och se samband, bra analytisk förmåga helt enkelt. Det gör att jag har väldigt lätt att just gå in i tänkandet när jag får upp en känsla. Vad kommer den ifrån? Varför kommer den här känslan upp? Det är mycket till detta tänkande som jag använder den här bloggen. Givetvis är det viktigt att förstå, speciellt för mig tror jag. För då kan jag göra annorlunda och när jag förstår varför jag hamnar i en känsla kan jag vända mina tankesätt och hamna i mer positiva tankebanor. Men samtidigt som det är viktigt att förstå så är det viktigt att låta känslorna få finnas och inte trycka undan. Alla känslor får finnas. De kan få vara där och så kan jag ta på dem, känna in det och då går de oftast över lättare också än när jag trycker ner dem. Det gäller att ha en balans mellan känslan och förnuftet. Att inte motarbeta känslan utan låta den finnas, sedan när jag har känt på den och sagt till mig själv att det är ok så kan jag använda mitt förnuft till att vända osunda tankebanor. Det här har jag blivit väldigt mycket bättre på, men är något som jag måste fortsätta att träna på. På nåt sätt ligger det ju nära att ge upp, acceptera var man är och erkänna sin maktlöshet. Steg 1 helt enkelt.