Nyårsreflektioner

Nytt år nu. Och nya utmaningar, förväntningar, insikter och framsteg. Senaste veckan har kännetecknats av vila och återhämtning. Jag ar varit med min pojkvän hos hans föräldrar sedan julafton och imorn åker vi tillbaka till staden där jag bor nu. Jag har verkligen låtit mig själv vila. Från allt. Har sovit väldigt mycket, ätit massor och avverkat ett antal filmer. Känner hur jag laddat upp med ny energi inför att ta tag i min flytt och hela den sista terminen i skolan. Jag och min pojkvän har båda haft väldigt mycket att göra den här hösten och inte haft så mycket tid eller energi att lägga på varandra. Men nu när vi haft snart två veckor tillsammans så har vi utvecklats på många sätt. Jag märker att jag gör framsteg dag för dag och hela tiden. Inte drastiska framsteg, men jag är mer avslappnad, tar upp konflikter mycket lättare och är mig själv mer. Det finns såklart fortfarande mycket medberoende kvar som ger sig uttryck i att jag känner in honom, är beroende av hans bekräftelse och känslig för att bli avvisad. Men det blir bättre och jag är så förbannat stolt över den resan jag gör med mig själv.
När det var decennieskifte, alltså när det blev 2010, var det starten på något nytt. Jag och min förra pojkvän hade gjort slut några månader tidigare och jag kände väldigt starkt att det var dags att fokusera på mig själv. Vi hade varit ihop 8,5 av de gångna 10 åren så man kan säga att det var hans decennium. Nu hade jag bestämt att det var dags för mitt decennium. Jag hade redan påbörjat resan och det nya decenniet var en symbolisk markering. Fokus på mig själv och vad jag mår bra av. Förstå varför jag mår som jag mår och en beslutsamhet om att det ska bli bättre. Efter 3 år kan jag ju bara se tillbaka med värme i hjärtat. För även om vägen varit krokig och gropig så har jag hela tiden strävat och vågat gå framåt. Och den kanske viktigaste förändringen är hur jag ser på mig själv och vad jag säger till mig själv. Nu för tiden består det mycket av kärlek och förståelse, förr var det anklaganden, nedvärderingar och elakhet. Det är jag nog absolut mest stolt över. Att jag är snäll och förstående mot mig själv nu. För jag är ok och vad jag än känner så är det ok och det är inte konstigt att jag känner som jag gör, även om det är helt irrationellt. Och det är väldigt skönt. livet blir ganska mycket enklare när man är snäll emot sig själv. Det blir också mycket trevligare.
Jag är så fantastiskt tacksam för det! Och det är ACA, min fina vänner där och de verktygen jag får, det är Eleonora-gruppen som har mycket kunskap och gör ett fantastiskt jobb och det är min högre kraft som bor i mitt hjärta alltid, och det är mina underbara vänner. Och dessutom är det mig själv jag är tacksam mot. Att jag gjorde det jag gjorde då och vågade, så att jag nu kan njuta av det. Precis som jag kommer vara tacksam mot mig själv idag när jag ser tillbaka på den här tiden senare.
Tack!