Vara sann mot mig själv

Idag har jag skrivit jobbansökningar. Inte helt lätt. Framför allt tycker jag det är svårt att veta vad jag själv vill och vilka jobb som passar mig. Dessutom att känna att det är ok att ett jobb inte passar mig. Alltså att vara sann mot mig själv och inte bara försöka vara den de vill att jag ska vara. Men det är en hårfin gräns när jag försöker sälja in mig och samtidigt känna att jag inte skriver något jag inte kan stå för. För mig är det väldigt viktigt att vara i ett sammanhang där jag trivs och kan vara mig själv och känslan för ett företag och deras företagskultur får väldigt stor betydelse. Försöker att inte göra så stor sak av det och söka mycket, även sådant där jag känner mig lite tveksam. Jag kan ju alltid kolla läget och välja bort det senare om jag kommer dit.


Igår hade jag en situation där kände att mitt sätt att hantera den har utvecklats väldigt mycket och skapar inte lika mkt oro som det gjort tidigare. Jag var hemma hela eftermiddagen igår och hade halvt och halvt bestämt med min pojkvän att han skulle komma efter skolan. Jag hörde ingenting och istället för att irritera mig på det så gjorde jag det jag själv ville till dess att det var dags för att laga mat. För om han skulle komma kunde jag ju vänta lite så vi kunde äta tillsammans. Så jag ringde och frågade om och isf när han skulle komma. Hur jag handlade har nog inte förändrats så mycket mot förut men vad som hände i mitt huvud har det. Det snurrade inte lika mycket tankar om att jag känner mig utnyttjad som ska sitta hemma och vänta på honom för jag gjorde det jag ville och anpassade mig inte efter om han skulle komma. Dessutom så målade inte min hjärna upp scenarior lika mycket om att han inte skulle komma, eller göra det väldigt sent. Det här är inte stora saker, men exempel på vardagssituationer som om jag inte kan hantera dem kräver mycket energi och skapar oro. Det är skönt att se att jag utvecklas i de små sakerna också. Jag pratar med mig själv och låter förnuftet få styra istället för falska sanningar.