Acceptera

Efter den hösten jag hade. Den tunga, hårda, utmattande hösten. Mitt brustna hjärtans höst. Efter den blev jag så jävluskt glad när jag märkte att det började vända. Att jag va på väg över kullen. Har lite undermedveten och utan att vilja erkänna det tänkt att min tyngsta period är över. Att jag skulle få en lugn vår där jag skulle få ligga däruppe mer. Det är därför jag blev så besviken igår när jag kastades tillbaka på botten. Det är så fruktansvärt jobbigt, tar all energi och gör mig väldigt bitter. Det är typiskt såna här saker jag behöver lära mig att träna på att lämna över, acceptera. Jag vet inte hur långt jag behöver gå för att bearbeta det här och att försöka påverka det och kontrollera är mina rädlsor för vad som kan tänkas komma upp.

Tänk va vansinnigt det vore att utföra en operation på sig själv. Vid minsta smärta från skalpellen skulle vi sluta....

 Nu är det såhär. Det är ok. Nu är vi i det här och bara låta det va. Försöka va kvar i det även när jag ska umgås med min pojkvän mycket nu ett tag. A.C.C.E.P.T.E.R.A. Det blir bättre.