Idag har jag varit på samtalsgrupp på Eleonora. Vi var bara två stycken idag och det blev ett fint möte. Jag blev påmind om hur fantastiskt stolt jag är över hur jag har tagit initiativ och visat mod för att jag vill må bättre. Förstod det inte då men när jag alldeles själv sökte på internet och hittade Al-Anon och sedan gick på mitt första möte så var det oerhört stort och modigt. Jag vågade möta mina rädslor och de känslor som jag tryckt undan så länge. Jag visste hur livet var då och jag tror att det enda jag visste var att jag ville ha något annat.
När jag läste karaktärsdragen på Al-Anon:s hemsida första gången va det fruktansvärt jobbigt. Någon hade kommit på mig. Någon hade skrivit mina innersta känslor på en hemsida. Förtvivlan och lättnad på samma gång. Nu sitter jag här 2 år senare och är så innerligt tacksam att jag fick kraften att våga ge efter. Innerligt tacksam.
På mötet idag fanns en annan tjej som precis som jag har en besvärlig relation till sin mamma. Även om jag fortfarande är mitt uppe i processen att få en närmre och mer balanserad relation till min mamma kände jag att jag ville kanalisera det mod jag haft i att våga öppna mig för mamma och skicka lite över till henne. Det är ju det som är så fint med detta jobb också. Att det faktiskt kan vara så att nåt jag delar med mig om och nåt jag säger kan vara till stor hjälp för en annan människa. Lilla jag kan gå före och göra skillnad.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar