Gick precis förbi ankdammen som ligger nära min lägenhet. Tyckte synd om änderna som simmade runt på det iskalla vattnet och fick dåligt samvete för att jag inte matade dem. Minns en gång för typ 6 år sen då det va snöstorm ute och jag såg två små änder vagga omkring uppe vid min mammas lägenhet medan snön yrde runt dem. Jag blev väldigt påverkad och tjatade till mig lite bröd för att gå ut och mata dem. Det tog lite tid och när jag kom ut hittade jag dem inte. Kan fortfarande känna skulden i att jag inte varit snabbare och undran om ifall de klarade sig. Jag har alltid varit så med djur. Tagit det väldigt hårt. För de är ju så oskyldiga och förstår inte och oskuldsfulla. Jag ser det då som mitt ansvar att göra något. När jag inte gör nåt får jag dåligt samvete och känner mig usel.
Snacka om överdriven ansvarskänsla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar