Anger management

Idag har jag varit i skogen med mitt basebollträ. Det var inte planerat men när plugget gick snabbare än väntat, det var så fint väder och jag såg det stå där i hallen tänkte jag att det kanske var dags. Direkt när jag gick kände jag hur det växte i mig. Tankarna på det min förra pojkvän sagt och gjort går runt i mitt huvud. Det distraherade lite att det var så fint i skogen med höstfärger, skalbaggar och söta får. men jag hittade en plats som var lite fulare och där fick jag ur mig en portion. Det gick bra. när det kommer ut och jag faller ihop efteråt kommer gråten, sorgen som legat gömd bakom vreden.
På ACA-mötet idag läste vi en text om att uttrycka sin vrede och att det minskar oro och stärker egenvärdet när man sätter gränder för sig själv. Det vill jag kunna. Känna när något är fel och sätta mina gränser. Det vill jag jobba mot, träna på.

---

Jag har just nu en situation där jag skulle kunna få träna på just det. Min relation med min sponsor behöver jag ta tag i. Jag behöver uttrycka mina känslor och mitt behov. Det har legat i mitt huvud några veckor nu och jag har skjutit upp att ta tag i det. Idag på mötet kom hon fram och frågade lite om jag inte tycker att jag behöver någon sponsor och att hon då kan få finnas för någon annan. Jag sa att jag håller på i mitt huvud och tänker och känner och att jag tar kontakt när det är dags. Tycker det var lite elakt att liksom hota med att om jag inte hör av mig så försvinner hon. men jag vet ju också vad hon menar och att det ju är meningen att jag ska använda henne, vilket jag inte gjort den senaste tiden. Hon sa att bollen ligger hos mig och jag sa att det gjorde den väl innan också. Hon tror att jag har hybris och tror att jag klarar mig utan sponsor och ska jobba själv. Men det är inte så. Jag vill gärna ha en sponsor och har känt att jag haft behov av att ringa men att det är just vår relation som jag är osäker på. Att det sättet hon uttrycker sig på ibland känns nedvärderande och att hon ofta tror att hon vet vad jag känner och tänker och talar om det innan jag får en chans att förklara. Men jag vet ju också att jag har svårt att ta hjälp, erkänna att jag har fel. Och så vill jag gärna vara till lags vilket blir skruvat nr jag vill vara det mot henne för då kanske jag tror att jag känner eller tycker något för att hon gör det. Sedan inser jag att det ju inte stämmer i hjärtat. Vill våga lita på min känsla, men samtidigt vara ödmjuk inför att jag kan ha fel och våga be om hjälp.

Hjälp mig att ta den här diskussionen med henne. Om jag vill att det ska fungera så behöver jag göra det. Och hon betyder väldigt mycket så jag vill våga och kunna ta den här konflikten på ett konstruktivt sätt och stå upp för mina tankar och känslor.