På tisdag ska jag delta på en av föreläsningarna som Eleonora-gruppen anordnar. Det är det fjärde och sista tillfället i den ständigt rullande föreläsningsserien. Men jag ska inte lyssna. Jag ska berätta. Dela med mig av min historia och min resa till personer som kanske bara är på väg att börja sin. Det var i personalen där som frågade i våras om jag kunde tänka mig att göra det nån gång. Jag? Ska jag berätta om vem jag är och vad jag gjort? Och folk ska lyssna....på mig...
Känner lite prestationsångest. Att jag så gärna vill beröra. Att jag vill visa hur mycket fint som finns att få om man bara vågar. Så mycket lycka man kan finna om man bryter mot isoleringen och vågar ta hjälp. Ska försöka prata med mig själv innan och be om hjälp om att lyckas vara närvarande och känna att det räcker att vara jag. Att det jag säger är mitt och det räcker. Jag kan inte tänka att jag måste säga "rätt" saker för att de ska förstå. För att de ska våga agera. Jag gör mitt och berättar och sedan lämnar jag över till dem att göra det de vill och behöver göra. Andas och lämna över. Jag duger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar