Ikväll har jag berättat min historia för personer jag inte känner. Personer som funderar över alkoholism och hur det har påverkat dem. Det gick bra. Jag fick först sitta och lyssna på en annan kvinna som var otroligt inspirerande. Jag kunde vara ärlig och berätta om hur jag har gått från att se mig själv som trasig, defekt och fel till att inse att jag inte är fel, men jag gör fel. Berättade om hur det var hemma hos mig och de bitar där som påverkat mig mest. Om pappas sätt att manipulera och mammas oförmåga att skydda mig. Om pappa som aldrig visat någon vilja att sluta dricka. Om mitt förra förhållande som utvecklades till en negativ spiral av beroende. Att jag har tagit ansvar för min föräldrar och glömt bort mig själv helt och hållet. Om hur min resa började och var jag är nu.
Det kändes väldigt fint att få dela med mig och att de personerna var där för att lyssna på mig. Att jag kunde bidra och hjälpa med min historia. Det är fint. Ibland kom jag av mig eller glömde bort vad det var jag ville säga och fick upp de här tankarna på att jag måste säga rätt saker för att de ska förstå och känna igen sig. Och för att de ska våga ta hjälp och börja jobba med sig själva på det sätt de behöver.
Jag är stolt över hur lugn jag ändå var. Och att jag berättade mycket om allt som det var och inte undvek känsliga saker känns bra. Det är ju precis det som mycket av början på det här arbetet handlar om; att våga prata om hur det var. Inte längre täcka upp eller skämmas. Det var inte mitt fel.
Titta bara på dig själv och vad du gör! Sitta och berätta om ditt liv och dina erfarenheter och tro att det kan hjälpa andra. Verkligen tro att jag är viktig och kan bidra. Att jag kan vara en förebild och inspirera och upplysa andra som kan få hjälp. Vilken grej! Fatta att du gör det!
Och så mycket jag får av att göra det. Mådde väldigt bra när jag gick därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar