Nyss ringde en vän till mig. Hon anförtrodde sina känslor och att hon inte mår så bra. Det kändes väldigt fint att hon vågade ringa och prata med mig. Att hon känner att hon kan lita på mig och känner sig trygg med att jag förstår och finns där. Då blir jag stolt över mig själv.
jag vet ju också hur det var för mig när jag började tänka på min bakgrund och erkänna att jag inte mådde bra och alla de känslor och förvirring som kommer upp. Så det känns fint att få finnas för henne.
jag vet ju också att det finns hjälp att få och att om man är beredd att göra jobbet och acceptera den här hjälpen så kan det hända så mycket fantastiska och fina saker. Jag kan nästan inte förstå att jag har kommit dit jag har kommit. Att jag har gjort det jag har gjort och att jag känner det jag känner. Trodde jag aldrig skulle hända. För nåt år sen trodde jag det var omöjligt. Men det är det inte. Om man vågar kan man vinna så fantastiskt mycket. Och att jag har gjort det nu när jag är ung och innan jag fått egen familj så att jag inte behöver föra vidare de här grejerna känns så fint att jag får tårar i ögonen. Tänk att få se mina egna barn växa upp utan att vara oroliga eller rädda, att de tycker om sig själv och vågar göra det de vill och stå för det de tycker. Häftigt! Och det är det jag jobbar för :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar