Jag känner att jag har nåt som behöver komma upp, men det kommer inte riktigt. Ska skriva lite och bara inte göra nåt annat än att läsa och lyssna på musik och filosofera, behöver ingen tv, inga mer intryck.
När känslorna nu börjar komma känner jag mig chockad mest tror jag. Chockad att jag har gjort allt det jag gjort det här året. För ett år sedan satt jag mitt i steg ett och var ledsen, trött, hade kaos och var förvirrad. Känner att jag är väldigt trött nu också. Jag gör ju så väldigt mycket. Nu senaste veckan har jag verkligen satts på prov med att hantera min vardag och ändå vara kvar i mig själv. Inte hela tiden och jämt, men ofta och mycket. Det är ganska mycket nu och nu känner jag att jag verkligen fått anstränga mig för att hantera det. Jag har inte blivit så stressad som jag blivit tidigare, men jag har blivit stressad. Jag sov riktigt dåligt igår natt. Men ändå är det bättre. Mycket bättre. Men jag kämpar... Ibland känns det så iaf..
Känner att mina brister inte är större än så många andras. Att jag inte är sämre och att de flesta har sånt de har svårt för
Fina Lasse skriver:
jag släpper din hand
för ett helt vanligt återfall
för att få nåt förstört
det var fel som jag sa, det är sant som du hört
för ett helt vanligt återfall
för att få nåt förstört
det var fel som jag sa, det är sant som du hört
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar