Jag har en del av mig som väldigt gärna vill vara till lags. Tycka lika. Göra lika. Samtidigt har jag svårt att lita på vad jag själv känner ibland. Svårt att känna vad som är rätt för mig. Den här kombinationen gör att jag får problem i ACA:s program ibland. Jag hör de andra berätta om hur de känner och vad de gjort för val. Eftersom vi delar många sidor och är lika på många sätt är det ofta sant att vi känner lika och har behov av samma typ av handlingar och val. Men det är inte en generell sanning. Mina rätt behöver inte vara samma som för någon annan. Fast så har jag ofta tänkt. Att om jag gör likadant som de andra så blir det bra, då gör jag rätt. Då förtränger jag inte något. Till exempel trodde jag förra hösten att jag också var tvungen att gå in i väggen och krascha på riktigt, sjukskriva mig och gå få professionell hjälp. Jag trodde att det krävdes för att jag skulle tillfriskna. Men min sponsor sa då att jag ju redan hade tagit till handling för att jag insåg att jag behövde hjälp. Det behövde inte få den konsekvensen för mig. Jag mådde tillräckligt dåligt för att få börja må bättre.
Likadant var det när jag tog avstånd från min pappa. Det är många på mötena som har gjort på liknande sätt. Jag behövde det också. Men när jag på senaste tiden har börjat ta kontakt med honom igen så känner jag att det är rätt för mig. Fast jag trodde länge att det var fel att göra det. Att jag förträngde mina behov och inte var stark nog att våga ta avstånd. Även den här gången var det min sponsor som sa att jag kanske skulle ringa honom bara. Efter att jag fått upp väldigt mycket känslor kring honom igen. När hon sa det kände jag bara lättnad. Jag får göra det det och det kan vara rätt för mig.
Jag vill vara till lags. Jag vill tycka lika, göra lika, vara lika. Inte vara annorlunda eller utanför heller i ACA. Men det är ju faktiskt så att jag har haft en relativt bättre barndom än många av de andra. Mina föräldrar stöttar mig i min tillväxt. Jag har tagit tag i mina problem tidigare än många andra, vilket gör att det inte har fått samma konsekvenser för mig. Jag har ganska bra självförtroende och upplever inte prestationen och skolan bara som stress.
Ibland med min terapeut tycker hon att jag förstorar upp problem och att jag ska må sämre än jag gör.
Det här programmet kan inte appliceras svart eller vitt på mig och mitt liv, det måste anpassas och en grå version är säkert det som är rätt för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar