Förut försökte jag manipulera och lägga skuld på min pojkvän. Han är upptagen hela helgen och jag sa att vi väl ses imorn, fast jag vet att vi kommer ses på festen ikväll. Jag gör det för att markera, för att han ska få dåligt samvete för att han gör något annat än att vara med mig. Egentligen tycker jag det är ganska skönt att ha en dag för mig själv. Hinna ta hand om mig själv, andas och ta igen mig. Och jag vet ju att jag ofta vill göra annat än att vara med honom och att det är sunt.
Men en del av mig vill ju alltid bara vara med honom. Det är den delen som jag ser som medberoende. Den vill alltid vara nära, få bekräftelse, kunna kontrollera, inte vara ensam, inte känna sig övergiven. Den här sidan är helt irrationell. Den kan t.ex. tycka det är jobbigt när min pojkvän har roligt utan mig. Väldigt vackert... Den delen är så osäker, så osäker. Det är den lilla tjejen som är rädd, som har blivit sårad tidigare, det är hon som försöker skydda sig, men det funkar ju inte.
Förut har den sidan fått bestämma mycket. De känslorna och rädslorna som är igång där har fått ta över. Nu när de kom upp igen tog jag hjälp av en vän och fick prata om det. Då släpper det. Det är ofta inte så som mitt huvud kokar ihop att det är och jag behöver träna på att hantera de där känslorna när de kommer.
Skickade ett sms till min pojkvän och bad om ursäkt för att jag sa så, att jag inte menade det och att jag hoppas att han har en bra dag. Det kändes bra. Jag tror inte han reagerar på det lika mycket som jag gör ibland, men för mig är det viktigt att markera för mig själv. Om jag inte hade sagt något hade jag nog gått igång i huvudet på att han tycker att jag är jobbig, osjälvständig och behövande. Nu har jag tagit ansvar för det jag sa och även visat för mig själv att jag kan göra annorlunda och bete mig moget. Stolt.
Det känns också bra att jag kan säga till min pojkvän att "förlåt för att jag försökte lägga skuld på dig". Att jag erkänner att jag gör det, utan att tycka att jag är dålig som gör det. Jag är ok. men allt jag gör är inte ok. Jag är inte fel, men ibland gör jag fel. Det är en väldig skillnad att jag numer känner så oftare och oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar