Träffade min sponsor igår och redovisade en bit till av mitt stegarbete och berättade att jag inte skriver lika mycket, för det har ju varit betydligt mindre aktivitet här de senaste månaderna jämfört med tidigare. Jag har haft lite dåligt samvete för det för jag vet att det är bra och har hjälpt mig så mycket och för att jag inte vill komma ifrån programmet och trilla tillbaka in i gamla beteendemönster. Men hon sa att jag kanske inte gör det för att jag inte behöver det lika mycket längre. Det är nog väldigt sant. Jag har verkligen kommit in i en ny fas där jag har en helt annan livskvalité och inte så stora och tunga känslor som är i rörelse hela tiden. Nuförtiden ber jag mer också, förut använde jag den här bloggen mycket för att prata med mig själv och genom att skriva sätta ord på mina känslor. Jag har nog lättare för det nu och därför kan jag prata med mig själv snabbare och bättre även utan att skriva.
Vi får väl se vad som händer. Jag vet att jag nu också tycker det är väldigt skönt att skriva för att jag landar då och blir mer närvarande i mig själv och därför har jag tänkt att jag ska skriva en liten snutt varje dag. Men jag ska nog bara låta det vara som det är. Jag skriver när jag vill göra det och ska komma ihåg att jag har ett väldigt bra verktyg som jag kan använda om jag behöver. Jag kan ju också använda den genom att läsa gamla inlägg. Det är ju en jäkla resa jag berättar i dem och att påminna mig själv om det är värdefullt och gör mig motiverad att fortsätta utmana mina rädslor och ta hand om lilla tjejen. Jag glömmer ju också en del och att läsa gör att jag kommer ihåg alla smarta och insiktsfulla tankar jag skrivit.
Tack för insikterna och vertyget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar