Jag känner att min offerroll och mitt självförakt är på väg att komma. Jag vill inte det. Jag vil inte ramla ner i det där hålet där jag slår på mig själv. Dels vill jag det inte för att jag inte mår bra då. Men också för att jag gör "fel" då. Och då är jag fel. Men det är inte sant. Jag är den jag är, inte det jag gör.
Imorse kände jag glädje, tacksamhet, förundran och tillit. På dagen var jag på en utflykt med en vän och hade det väldigt trevligt. När jag kom hem var jag trött så la mig och vilade en stund. Sen vaknade jag med ledsenhet. Det är lördag och jag vill egentligen ha en mysig kväll hemma i soffan med någon. Känna tillörighet och närhet. Men det hade jag inte planerat för. Min nya lördagsaktvitet är att gå på möte. Insåg att det nog var en flykt idag. Det jag kanske behövde var att vara med den här känslan, möta den och låta den finnas och sedan ha en mysig kväll ihop med mig själv. Jag hade avtalat med en vän att ses på mötet så jag gjorde det, och det var nog rätt idag. Men det här är en insikt för mig. Jag kan inte gömma mig på mötena. De ska hjälpa mig att leva mitt liv. Jag ska inte leva mitt liv på mötena.
Det jag ville ikväll var att mysa i soffan. Känna den här härliga känslan av lördagkväll och att bara ta det lugnt. Det kan jag fortfarande göra. Jag ska tända ett par ljus och göra popcorn, kolla om jag hittar någon bra film och sedan mysa ner mig i soffan ihop med lilla mig.
Allt är väl.
Allt är som det ska.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar