Älskade du. Älskade flicka. Jag har förnekat dig. Jag har försummat dig. Jag har sagt att dina behov inte är viktiga. Jag har sagt att det inte är viktigt att lyssna på dig. Jag har sagt att dina åsikter inte är viktiga. Jag har kompromissat med vad som är ok. Jag har sagt att du inte duger. Jag har sagt att du inte är tillräcklig som du är. Jag har tryckt undan dig när du försökt säga ifrån. Jag har skämts för dig. Jag har sagt att du borde skämmas över dig själv. Jag har lämnat dig ensam. Jag har övergivit dig. Om och om och om och om och om igen.
Jag vill aldrig göra så igen. Du är den absolut viktigaste personen i mitt liv. Jag ska
Fan det känns inte ärligt. Det känns inte som att jag kommer kunna klara att göra det jag vill/borde göra om jag på riktigt vill gottgöra mig själv. Skuld.
Kanske kan jag inte kräva att jag aldrig mer ska göra så. Men jag kan lova att göra mitt bästa.
Men fan en del av mig sitter nu och tänker att det kommer bli "jobbigt". att det är lättare att köra över mig själv ibland. Vad fan är det här för något? Inte konstigt om jag har svårt med gottgörelse om jag inte ens vill förändra mitt beteende mot mig själv.
Jag ska sätta mig och läsa lite gammalt skrivet för att komma i kontakt med mina känslor. Farligt att vara så här avstängd.
Hjälp mig.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar