De senaste dagarna har jag en ny stämning i kroppen. Jag är öppen och sårbar och samtidigt lugn och tacksam. Jag vill liksom krypa ihop och bara ge mig själv massa kärlek. Kanske gråta lite och kanske skratta lite.
Jag tror det är kärlek. Kärlek och tillit. Någonting mer som har sjunkit in på djupet och skapat nya vackra saker i hjärtat. Jag går mot mina drömmar. Jag lyssnar på mitt inre barn. Jag är så tacksam. Tacksam för det jag har och tacksam för den här känslan. Jag har inte varit så produktiv på jobbet idag och det gör att en del tankar om att jag inte är duktig och duger. Mina överlevnadsstrategier tycker det är jobbigt att inte vara duktig och få bekräftelse. Men det är ok. Jag är ok.
Jag kan ta hand om mig själv och mitt inre barn. Jag kan välja bra saker och sätta gränser. Jag är värd att må bra och få det bästa jag kan tänka mig. Jag förtjänar att drömma. Jag är modig som drömmer. Jag är modig som går mot mina drömmar.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar