Det är ingen idé
Jag är dålig. Jag är inte värd att må bättre.
Det kommer att skita sig och allt jag ljuger för mig själv kommer att explodera. Eller så kommer jag leva ett dåligt liv och ångra mig.
Men även när jag är trött kan jag välja att använda något av mina verktyg. Jag gör det ju faktiskt just nu och skriver. Jag kan också ringa någon. Är så himla trött och det är ju faktiskt inte rättvist att jag då också ska lyckas tänka ut en massa smarta grejer. Min hjärna är så bra på att tänka ut i förväg tror den, men det är ju så ofta som den har fel. Det kan också vara så att jag är trött för att jag har järnbrist. Har mens nu och det skulle inte vara så konstigt faktiskt.
Fan, jag är i HALT ju (too hungry, too argry, too lonely, too tired). Det är en signal om att jag behöver göra något. Jag skriver ju, det är bra. Jag skulle också behöva prata med nån tror jag. Jag känner motstånd inför att ringa min sponsor. Hon var här på besök i helgen och det kändes som att det skapades en spricka mellan oss. Nån blandning av att jag ser att vi är väldigt olika och att hon triggar saker jag inte vill se.
Det känns liksom inte som om hon förstår. Jag håller fortfarande inne saker. Vågar inte släppa in och öppna upp på riktigt. Har inte riktigt tillit. Och det kanske är därför jag är här nu. Konsekvensen och det jag behöver för att bli påmind om att min historia inte är unik för lösningen. Att jag kan bli förstådd och att det kommer bli bra för mig.
Vad fint det är att göra det här med mig själv nu. Jag håller på att bli en bra förälder. När jag ger mig själv möjligheten att vara det så gör jag det ofta väldigt bra. När jag skriver kommer jag i kontakt med den där fina och kloka sidan av mig själv. Den som säger det jag behöver höra.
Jag är modig, underbar och värdefull. Värd att älskas precis som jag är.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar