Jag vill vara allt annat än stilla och närvarande just nu. Ser att jag hela tiden vill göra något eller ha något att tänka på. Vill inte vara i känsla. Vill inte vara här och nu.
Andas lite bara.
Allt är ok. Allt är som det ska.
Det är bra att jag ser att jag gör så här. Jag behöver inte slå på mig. Mitt medberoende är ju faktiskt en sjukdom som jag inte ska slå på mig för att jag har.
Varför vill jag inte vara i känslan då? Jag försöker kontrollera och manipulera mina känslor och på det sättet situationen.
----
Ibland känns det som att jag är två personer. I vissa fall har jag börjat ta ansvar och äga min person. Bryta igenom masken. Men i mitt förhållande med min sambo gör jag ofta så. Jag visar mig inte. Jag låtsas. Jag har inte förstått hur mkt jag låtsas.
Nu när jag sitter och skriver det här så tänker jag att jag inte orkar känna det här. Jag vill inte känna så. Jag vill inte att det ska vara så. Men samtidigt, är det verkligen så. Eller är det mina svart-vita tankar som är igång? De är så starka också och ihop med mina katastroftankar kan de verkligen lura mig.
Jag vill göra nytt. Jag vill vara modig. Jag är tacksam att min högre kraft säger att jag är redo för att vara här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar