Den killen som jag skrev om igår träffade jag på igen idag. Han var utanför kyrkan när jag skulle dit. När jag pratar med honom är jag faktiskt ganska lugn och inte alls nervös och stel. Men sen kunde jag inte släppa honom med tanken. Under gudstjänsten tänkte jag en hel del på att han satt några bänkrader bakom. Jag ville inte sätta mg med honom eftersom jag då inte skulle kunna vara kvar i mig själv. Plus at han var där med ett par vänner.
Efteråt såg jag honom gå bortåt gatan och en del av mig vill skynda sig på att låsa upp cykeln för att jag ska kunna "råka" stötta på honom igen. Men jag kommer på mig och tar det lugnt. Men ändå så ser jag honom cyklandes framför mig på gatan ett tag innan han svänger av en annan väg än den jag ska ta. Jag börjar fundera på vart han bor och även om jag kan var väldigt medveten om det hela tiden så är jag totalt maktlös inför att påverka det. Jag bara ler mot mig själv igen och igen. "Ja, du. När är visst det där igång igen. Jag förstår det. Jag vet att du vill fly in i bekräftelsen och förälskelse."
Och jag försöker verkligen inte slå på mog själv för det här. Jag försöker också att inte gå in och styra. Jag vet inte vad det här betyder. Jag har som sagt tänkt på honom ett längre tag ibland, men jag har vissa andra som också har lite speciella platser hos mig.
I alla fall, nu ligger jag här och ska sova men kan inte. Hjärnan går runt runt och jag tänker mycket på honom. Ibland drar hjärnan iväg i fantasier om hur vi skulle vara tillsammans mm.
Jag undrar just vad min högre kraft har i görningen med det här. Käner mig långt ifrån att på riktigt vara redo för att ens tänka på en relation igen. Men så kommer den här mannen.
Men det finns saker med honom som jag är lite osugen på. Han känns yngre och på nåt sätt liknar han mitt ex tror jag t o m. Även om han ju har förmågan att ha kontakt med sina känslor och har en helt annan självinsikt. Men det är något. Kan det vara att jag ser osäkerhet? Har jag bilden av att nästa person jag väljer att gå in i en relation med ska vara trygg, vuxen och mogen?
Mmm, kanske är det så. Jag känner hur något i mg vill gå in i att bli kär i honom. Vill bli galen och förälskad. Vill ta in honom, bli fnittrig och nervös. När jag tänker på det som inte är intressant med honom vill den här sidan inte lyssna, den blir besviken.
Har verkligen ingen aning om vad som är vad. Det kommer att visa sig antar jag. Jag ber om vägledning och sinnesro. Jag ska dela om det här. Jag ska lämna över det jag är maktlös för, men jag vet att jag är i en skör fs nu och jag känner att jag kan bli kär i att vara kär typ. Beroende av att vara kär. Borde kanske gå på de där mötena i alla fall. Men min sponsor var så tydlig i att det behövs väl inte. Om det går över styr kan jag göra det. Så att ha de här känslorna kanske inte är över styr ändå. Jag klarar ju av att hantera det med delningar, gud och att skriva.
Jag ska i vilket fall vara mycket försiktig med mig själv.
Tack för de insikterna jag får och för att du är med mig. Hjälp mig med vägledning och mod att följa den.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar