Medberoende!

Jag kom precis hem från möte. Det var en kille där. En kille som jag har tänkt på. En kille som när jag ser honom i ögonen går rakt in i mig. Jag kände dragningen till honom redan första gången jag såg honom egentligen. Sedan har vi ibland varit på samma möten och jag bir alltid påverkad när han är i närheten. Jag känner att han är intresserad av mig också. Efter att jag lämnade mitt ex för ca 5 veckor sen har vi inte setts. Det är inget ovanligt egentligen, vi brukar inte var så ofta på samma möten.
Jag blir rädd för de här starka känslorna. Jag vill inte mata dem för jag är rädd att det är medberoende och flykt. Jag behöver vägledning. Jag behöver ugn och ro. Varför var han tvungen att komma dit just idag? När det hände kunde jag ha dialogen med gud och vara medveten om vad som hände. Be om att få förstå varför vi sågs nu. Än så länge vet jag inte. Mer än att jag vill springa rakt in i den famen. Eller vill jag det egentligen? Jag såg framför mig att hålla hans hand förut. Instinktivt känner jag at jag inte vill det. Jag vill kanske ha någon annan. Men min sjukdom försöker knarka på honom just nu. Kan det vara så det är? Eller är det så att allt jag vt om kärlek och förhållanden är sjukt. Att den där känslan av att jag gör mig en storlek mindre och anpassar mig kommer så automatiskt att det är det jag inte vill. Det är det jag inte vill gå in i. Oavsett vilken person det är. Min lösning finns inte där. Min lösning finns i mig själv. Det där riddaren som jag längtat efter som ska rädda mig finns inte. Är det det jag börjar förstå. Jag fick syn på hur jag blir i ett förållande och där vill jag inte vara.
Det är nog verkligen så att jag behöver vara ensam för att bygga grund innan jag kan börja vara nära någon igen. Det är ju precis det som jag känt också.
Men fan, jag vet ju verkligen inte hur ett funktionellt förhållande ser ut. Min drivkraft att vara till lags och fokusera på hur den personen uppfattar mig är så starkt.
När jag cyklade hem efter mötet så var jag redan igång och tänkte på hur jag såg ut och vad jag gjorde när jag cyklade och hur han skulle tänka på de sakerna om han skulle se det. Det är ju precis det här jag har gjort med mitt ex så länge. Vad jag tror att han tycker och tänker har bott i mig. Det här är ju mitt medberoende. Det här gör jag gentemot min sponsor också. Jag vill vara till lags mot henne och ofta så ser jag på situationen och människor och försöker göra det med hennes ögon för att räkna ut vad som är rätt.
På precis samma sätt hade jag ju tagit in killen jag var ihop med innan den senaste. När jag träffade honom hade jag inga åsikter alls typ så jag bara tog hans, rakt av. Men så har det ju faktiskt varit i mitt förra förhållande också. Mitt medberoende har flyttat in hans önskemål och känslor i mig. Eller min uppfattning om hans önskemål och känslor.
Oj. Det här är stort. Jag känner att det finns många nycklar här.
Kämpa mot skammen när jag skriver det för att jag inte fattat tidigare.

Kag måste prata med min sponsor om det. Jag känner nu hur rädd jag är att hon ska överge mig.. Jag vill vara till ags mot henne. Så jag är inte ärlig. Det är därför jag håller på och tänker ut vad jag ska säga till henne innan. Det är därför jag känner motstnd för att ringa henne.

Tack för den här insikten. Nu förstår jag varför den här killen skulle vara på precis det här mötet. Och jag är i steg 1. Helt maktlös.
Tack.