Kritiserad

Blir kritiserad på jobbet just nu och det är fruktansvärt jobbigt. Ligger och kan inte sova för att jag jagar upp mig och blir irriterad över hur folk gör och orolig för att jag blir kritiserad. Skam vågorna sköljer över mig och jag går i försvar och ser rött. 

Kanske är det iaf bra att jag blir arg och inte bara suger in kritiken och tycker att jag är fel. 

Andas. Perspektiv. Vad är viktigt egentligen? Känner att jag skulle behöva springa eller slå på nåt. Ska ventilera med chefen ordentligt imorn. Känner att de inte riktigt är tydliga och att jag inte kunnat förklara mig då varit ute och rest. 

Har ju sällan konflikter så egentligen kanske det här är bra när jag får lite perspektiv på det. Men jag får väldigt mycket flyktinstinkt. Jag vill inte ta i de här frågorna. Har annat att göra och är fortfarande rädd för att bli sådär trött igen. Plus att jag vill skjuta bort det från 

mig för att det väcker så mkt obehag. 

Det jag kanske borde göra är att stå kvar och visa lilla mig att det inte är farligt. Visst jag kanske får göra om och erkänna att det inte blev så bra. Men det är inte farligt. Det är ok att göra fel. Jag är inte inte fel. Jag göra så gott jag kan. Jag duger som jag är. 

Tack