Igår läste jag i en bok om barns utveckling att det som händer redan när vi är foster påverkar oss resten av livet. Att övergivenhet, otrygghet och faror sätter djupa spår i vår utveckling. Den första tiden i livet ska ge oss grunden för att kunna utvecklas och som allt annat ska bygga på. Om man pratar yogisk filosofi, som den här boken är inriktad på, så är det lätt att man överger sig själv. Flyr från kroppen och känslan och de lägra chakrana blir outvecklade och istället får man en överfokusering på de övre. Att man blir väldigt tänkande, analyserande, orolig, etc. De tog upp ett exempel med kvinna som kände att hon inte deltagit i livet på riktigt. Att hon liksom inte hade en plats här och vågade vara delaktig. Det där känner jag igen så mycket. Jag har ofta stått utanför och tittat på. Undermedvetet tänkt att det där ser ju kul ut, men det är inte för mig. Jag får inte göra sådana saker. Första chakrat är kopplat till att känna rätten att vara här och att få ha.
Jag ska prata med mamma lite om hur det var medan hon väntade mig och hur det var i början. Som jag har tänkt började det dåliga när jag var runt 6-7 på riktigt. Men jag förstår ju att det säkert har funnits dysfunktion även innan. Jag bara kommer inte ihåg något specifikt, än iaf. Det kanske kommer, om det ska göra det. Mamma har sagt att de inte var riktigt ihop när hon blev gravid och att det fanns osäkerhet om de skulle behålla mig eller inte. Mycket möjligt att mamma då var orolig och kanske rädd och stressad. Kanske var de inte heller de bästa föräldrarna under de första åren, förmodligen inte.
Det känns verkligen som att det var meningen att jag läser den här boken just nu som jag också inser hur mycket flykt och kontroll jag använder. Min högre kraft och universum håller koll på det där. Jag behöver inte göra det.
Det som är lite intressant är att jag just nu analyserar och tänker om att jag analyserar och tänker... Jag har haft stor användning av de här beteendena. De har gett mig mycket; bekräftelse, status, jobb, pengar, insikter, skydd, lugn. Det har jag behövt.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar