Är mitt uppe i mitt semesterfirande. Njuter av lata dagar, sol, vila och trevliga möten med vänner. Håller på och letar ny lägenhet att köpa och har även en del tankar på om jag ska ta det nya jobbet jag har sökt, om jag får det. Så det kanske inte är så konstigt att jag har svårt att ta mig tid till mitt stegarbete. Och kanske så har var sak sin tid. Men jag tror jag ska avsätta mer tid för det nu de närmaste dagarna. Jag behöver det och vill passa på nu när insikterna och känslorna efter mitt avslutade förhållande är färska.
Känner motstånd mot maktlösheten och ohanterligheten. Ibland är det väldigt påtaglig. Jag ser vad jag gör och gjort. Och jag förstår att det kommer från min barndom. Jag har försökt styra det själv och det har inte gått bra. Men ibland så känns mitt liv så hanterbart just nu. Och det är ju bra att det är så. Men det är ju för att jag använder programmet. Det betyder ju inte at jag skulle klara mig om jag gick tillbaka till att reda mig själv igen och gå efter egen vilja utan att släppa in andra eller Gud.
Jag kunde inte lita på mina föräldrar när jag var liten. Jag förstod tidigt att det här var personer jag inte kunde se upp till. Så jag fick lita till mig själv. Senare satte jag den tilliten till en pojkvän. Och delvis gjorde jag det i den senaste relationen också.
Men jag är inte längre liten och måste skydda mig från besvikelser. Besvikelser är en del av livet oc jag har stöd för att kunna ta mig igenom dem om det kommer. Jag kan lita på min högre kraft och de jag har runt omkring mig. De vill mig väl. Mina föräldrar var sjuka och även om de försökte eller trodde att de gjorde det som var bra för mig så lyckades de inte. Men de jag har byggt upp nu som min nya familj, dem kan jag lita på. Det säger alla mina erfarenheter de senaste 5 åren. Varje gång jag öppnar upp, bjuder in, lämnar över så får jag hjälp och stöd och blir mött med värme och kärlek.
Min högre kraft vill mig väl. Jag är i själen älskad för den jag är. Det är en svindlande tanke för mig. Vacker, underbar, frigörande. Det förändrar allt. Jag är guds barn. Jag är på riktigt skapad och älskad precis som jag är. Om jag följer mitt hjärta så kommer jag alltid att hamna där jag ska. Jag kan lita på den rösten. Jag har min inre vägledning där. Min kanal till min högre kraft. Och om jag även bjuder in andra kan den även tala till mig genom dem.
Jag är älskad. Jag är kärlek.
Är det det som är ett andligt uppvaknande? Att på allvar förstå det? Kanske det.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar