Sidor

söndag 11 december 2011

huvudet i väggen

Berättade precis för min pojkvän om att jag mår bättre och känt mig förvirrad och det jag skrev om precis nyss. Vad blir reaktionen tror vi.. ingenting.. tystnad och en kommentar om att det är kallt... Inget "va bra" eller "skönt" eller "hur då?"... Suck!
Vad ska jag säga.. Jag vill ju så hemskt gärna att han ska bekräfta mig och rädda mig och jag får passa mig för att inte trilla dit. Men detta va väl inte för mkt begärt? Det va ju inte ens nåt jobbigt eller tungt jag tog upp utan att jag mår bättre. Är det för mkt begärt att han ska bli glad av detta eller uttrycka sin sympati på nåt sätt? Att han på nåt ska visa att han är glad för min skull... Fan, ska jag skriva mejl nu igen eller...

Äh, nu är jag ju inte glad längre. Jag låter hans beteenden och ageranden påverka mig för mkt. Att han inte reagerar på ett visst sätt påverkar ju inte saken i sig, att jag mår bättre. Jag kan bekräfta mig själv: Du, jag är himla stolt över dig. Passa på och njut nu av att det är lugnt. Du vet inte vad som väntar och förvänta dig inte det värsta, var bara öppen för vad som kommer så ordnar det sig. Jag älskar dig.

Så nu känns det faktiskt bättre :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar