Jag känner mig trött och vilsen. Tar lite tid för mig själv istället för att gå på föreläsningar. Är så himla trött och vill bara gråta. Är lite rädd att gråtandet är sånt där gräva-sig-och-tycka-synd-om-sig-själv-gråt och den gråten är väl inte bra, eller? Jag skulle kunna ringa mig sponsor. Snart kan jag göra det...

I min värld finns det liksom nåt fullt med att gråta. Det har jag nog fått från min förra pojkvän. Men det beror väl på hur man gråter lite också. Just nu känns det som hopplös-gråt och det är inte bra... Men är det så, så får det väl vara så. Vad jag än känner så är det rätt!