Har bestämt mig för att ta upp en sak som jag länge haft i mitt huvud med min pojkvän. Jag är rädd för att göra det. Rädd för att jag ska ha "rätt". Det handlar om en av hans tjejkompisar. ibland ser jag att han är mot henne på ett sätt som jag kopplar till känslor som är mer än vänskap. Beteenden som för mig är mycket kopplat till hur han visar att han tycker om mig. Jag vill säga till honom att det inte känns bra för mig att han gör så. Jag ska sätta mig själv först. Våga säga ifrån om vad som inte känns bra. Våga riskera att han "inser" att det är henne han vill ha. Våga riskera att han blir arg. Våga riskera ett försvarstal. Det är väldigt läskigt. Det som jag är mest rädd för är att han har gått bakom ryggen på mig. Att jag har blivit bedragen igen. Även om det inte finns några bevis alls för det så är det min största rädsla. Det och att jag jag ska bli övergiven. Jag bygger upp det här väldigt stort nu och det är stort i mig. Men jag kan också göra det mindre, och vara förnuftig. Känslan av att det inte känns bra för mig när han gör så är tydlig. Den tvekar jag inte på. Känslan av att jag vill sätta gränser för hur någon behandlar mig är tydlig. Jag vill stå upp för mig själv. Inte en gång till för att jag inte vågar ställa rätt frågor. Det är ju också så att om han har känslor för henne så måste han reda ut det. Och då är det inte schysst mot mig av honom att inte ta tag i det, och av mig att inte reagera för mig egen skull.
Men jag är rädd. För jag vet att de är väldigt bra kompisar och umgås mycket i skolan och föreningar. Är jag beredd på att det känns konstigt när vi ses alla tre? Att han känner sig bevakad? Att han känner att jag inte litar på honom? Just det där med att jag inte litar på honom har varit uppe några gånger tidigare. Han tycker det är jobbigt. Och att jag har så svårt att tro att han verkligen tycker om mig. Fan, jag kanske bara förstör genom att ta upp det. Är det mitt kontrollbehov som är framme och vill använda det här för att få bekräftat att det inte är som mina värsta misstankar säger. Tidigare när saker växer i mitt huvud så har jag tagit upp dem och då känns det ibland fånigt. För jag har fått så många bevis på att det inte stämmer, men när mina tankar går igång så snöar jag väldigt lätt in i det. Och som jag skrev för ett tag sen så tolkar ju min hjärna det som händer runt mig för att det ska passa mina föreställningar om hur det ligger till. Alla de bevis jag får för att han inte har några känslor för henne blir obetydliga och jag ser bara svart. Men ja, om det nu är så i mitt huvud och tar upp mycket energi så kanske det är värt att ta upp det. Suck, jag vet verkligen inte.
Ska ringa min sponsor imorn.
Hjälp mig att lyssna till mitt hjärta, stå upp för mig själv men inte låta mina rädslor styra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar