Jag har svårt att ringa mig sponsor. Jag bygger upp det som ett måste istället för en möjlighet. När det är riktigt tungt så kan jag ringa. Men inte när det är bara lite tungt eller när det är bra. Ibland när jag vill ringa när det är bra gör jag inte det för jag ser det som att jag vill bevisa något. Ringa och säga att jag klarar mig själv. haha. Suck!
Idag när jag ringde sa hon till mig. Med rätta. Jag använder henne inte som jag vill och borde. Hon sa att det inte känns bra för henne för jag håller henne utanför och låter inte henne få känna mig och vara med i det som händer. Det gör ju också att jag har svårt att ringa, just för att hon inte känner mig. Blir en negativ spiral. Har får jag nog lägga in en omgång träning nu känner jag. Behöver kontakten i vardagen och vill fortsätta stegarbetet med henne och då behöver hon vara delaktig. Får nog ta i lite på samma sätt som jag gjorde med mötena i början. Jag fick bestämma mig bara. Att jag går på möten varje söndag och så gjorde jag det bara. Kanske ska bestämma en tid för mig själv då jag ska ringa nu under våren och så gör jag det bara.
Jag är ju så himla tacksam för relationen till min sponsor. Hennes del i mitt tillfrisknande är stort. Väldigt stort. Hon tog tag i mig i början och att jag fått göra mina steg med henne har varit oerhört bra för mig. Hennes värme och ärlighet är väldigt bra för mig.
Jag ser min brist när det gäller det här. jag har vetat om det ett bra tag. Nu är det dags att agera på det också. Jag vill fortsätta utvecklas. Jag vill inte falla tillbaka. Jag vill inte behöva ha en ny botten för att förstå att jag behöver hjälp.
Tack för påminnelsen.
Hjälp mig att göra det jag vet att jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar