Bekräftelse?

Igår försökte jag få stöd från min pojkvän för att jag kände mig obehaglig till mods efter den där mardrömmen, men det gick sådär tyvärr. Han vet inte vad han ska säga och jag har svårt att öppna mig och blir arg för att han inte säger rätt sak eller förstår hur dåligt jag mår precis just då. Han sa iaf att jag kan ringa när jag vill, när som på dygnet om jag vill. Men jag kände mest att "och, vad ska du göra? jag kan ju inte ens prata med dig. Och eftersom du inte är här så kan du ju inte ens vara där för mig bara genom att hålla om mig." Jag skulle inte ringa honom när jag mår dåligt. Det har jag aldrig gjort heller. När jag hade mina kraschhelger i somras tog jag bara avstånd. Jag vet inte riktigt vad jag tänker om det. Det är klart att vi måste kunna prata med varandra men jag låser mig nog mycket vid att han ska förstå mig och va den som är närmst, vilket han kanske inte måste va i alla situationer... hmm.. svårt..

En annan sak är bekräftelsen jag får från honom. Den är i princip alltid ytlig. Jag är snygg och sexig. Aldrig rolig, smart och mysig. Det där stör mig för jag försöker ju gå emot att behöva va sådär snygg och perfekt på det yttre hela tiden så jag vill inte mata mig själv med mer sånt. Sen tänker jag att det är ett bevis för att han är ytlig och inte har så mycket djup. Idag fick jag ett sms där det stod:
Jag vet en sjukt snygg tjej som får besök om två veckor.

Han gör ju vad jag har påpekat tidigare, bekräftelse otvingat. Han gör det säker lite för att jag va så låg igår och han vill göra mig gladare. Det är ju bra saker. Är det nåt annat som inte stämmer mellan oss? Eller är jag bara där igen att jag vill att han ska rädda mig och alltid få mig att må bra, istället för att inse att anledningen till att jag mår dåligt inte alls ligger hos honom?