Precis kommit ut från möte med min terapeut. Sjukt tungt. Vi pratade om pappa och mina rädslor för att han ska ta livet av sig. Pratade om mammas och min relation också och nästa gång ska jag be henne att följa med för att få hjälp att förklara hur jag känner. Känns som jag vill få berätta att jag lagt och lägger skuld på henne och få hennes förlåtelse för det. Det ligger så mkt skuld mellan oss. Hon för att hon va föräldern som skulle ha skyddat mig och jag för att jag ser henne som ansvarig och har varit elak mot henne.
Är orolig men försöker tänka att det kommer gå bra. Jg vill verkligen kunna stödja mig mot henne och att hon ska förstå.
Helt slut nu. Huvudet värker och allt går i slow motion. Va slut före mötet och nu är jag knappt på benen. Men va stolt jag känner mig att jag tog tag i det här med terapi, för det ger så grymt mkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar