Är kinkig just nu. Vet inte riktigt varför. Ibland så bara blir det så. Tycker synd om mig själv och ser bara allt jobbigt istället för det som är kul och jag vill absolut inte se att jag faktiskt har ett eget ansvar. Tycker det är så konstigt att det är så ibland, fast jag vet att det inte finns nån logik i det. Tycker det är rätt tråkigt. Förr va jag oftare nere i de här gropen, nu är det inte lika ofta och framför allt så är det inte lika länge och hur jag tar mig upp är väldigt annorlunda. Förr la jag ansvaret utanför mig själv, jag var det stora offret och världen är ond typ. Jag la framför allt väldigt mycket ansvar på min dåvarande pojkvän, ringde honom och pratade så att han kunde peppa upp mig igen. Fast ofta ville jag inte ens komma upp ur groppen, jag ville bara sitta där och tycka synd om mig själv. Så min pojkväns försök att muntra upp mig blev ofta långdragna med han som resonerade och försökte få mig glad och med mig som bara tyckte allt va pest, inget skulle lösa sig och inget va värt nåt. Väldigt vackert, jag vet, men så va det iaf. När jag nuförtiden sitter i den här gropen försöker jag göra annorlunda, prata med mig själv om hur det faktiskt är. Ibland låter jag mig sitta där ett tag och va fjantig och deppig och sen tar jag tag i det. Jag märker att jag ofta tänker på vad min pojkvän gör och kommer på att han inte hört av sig nyligen eller att han inte hörde av sig på rätt sätt eller bara allmänt att han är elak som inte är hemma hos mig och tar hand om mig. Men jag försöker att inte agera på det, och det går rätt bra faktiskt. Jag hittar andra vägar att få ur mig skräpet, exempelvis här eller genom att prata med nån av de nära vännerna. Det hjälper oftast bara man får ut det och låter det vara ett tag. Ibland behöver jag gråta också, för att det är så synd om mig. Då gör jag det ett tag, låter mig vara ledsen. Försöker va lite snäll mot mig själv också, inte slå på mig själv för att jag har det här beteendet.
Och tänk att det fungerar faktiskt rätt bra nuförtiden. Som nu till exempel, jag har jag fått ur mig det, repeterat för mig själv att det finns ett bättre alternativ och accepterat att det blir så ibland. Framsteg!
Gonatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar