Just nu håller jag på med fjärde steget i ACA:s program och det innebär att jag gräver mycket i det gamla. Går igenom tunga minnen och går igenom dem på riktigt, alltså att jag känner de känslorna igen eller kanske tillåter mig känna vad jag inte kunde då för att jag hade stängt av för att det var för jobbigt. Blir helt utmattad av det. Har nu suttit och jobbat med det i kanske 30 min och det får räcka. Ska vara snäll mot mig själv också.
Jag känner också, samtidigt som det är sjukt jobbigt, att det är läkande på nåt sätt. Efter att jag varit hos min sponsor och redovisat en del i söndags kände jag mig trött men på ett bra sätt. Lite lättare och lugnare tror jag. Så det är det jag går mot, det är det som är min drivkraft. Ibland blir jag så ivrig att tillfriskna att jag vill göra allt på en gång, då blir det inte bra. Det här tar tid och det ska det göra för att det ska få sjunka in. Insikter och tankar ska få vandra från hjärnan där jag identifierar och förstår till hjärtat där de ger mig frid och ro. Börjar kunna ta till mig detta mer, att det tar tid och att jag måste ha tålamod, är så van vid skolan och annat där jag brukar prestera bra och förstå snabbt att det är frustrerande att detta tar tid. Men som sagt, det går bättre. Och jag märker ju att det händer saker utan att jag måste pressa så hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar